Kärlek på distans

Blandat, Nathalie / Permalink / 0
Hej kära läsare
 
Såhär är det. Idag har min pojkvän åkt till sitt nya hem i Leksand. Den här dagen har varit så långt borta hela sommaren, men tiden har gått fortare och fortare och nu är den här. Och jag har väl inte direkt längtat..
Jag var förberedd på att efter vårat hej då idag skulle jag cykla fort hem, slänga mig i sängen och gråta halva dagen, som den känslosamma männska jag är...
Men hittils har det gått bra. Kanske för jag har en så bra känsla i kroppen att det kommer gå bra. Vi har klarat det förut. Och mesta dels av vårat förhållande har vi varit ifrån varandra skulle man kunna säga. Mycket tid har vi spenderat ihop såklart men mycket har bestått av sms och telefonsamtal.
 
För det är något med saknaden. När man saknar någon så mycket att det nästan gör ont, vet man att det är på riktigt, att man tycker om den personen väldigt mycket.
När man träffats så sällan blir stunderna man träffas mer speciella på något sätt. När man fått känna saknaden.
Visst är jag avundsjuk på de som får träffa sina pojkvänner varje dag. Men vad ska man göra när den man älskar bor i en annan stad? 
 
"Distance means so little when someone means so much"
 
Det är så det är. Avstånd är inget när någon betyder så mycket.
Självklart kommer det vara jobbigt ibland och jag kommer sakna honom varje dag varje timme.
Men allt mitt stöd har han och jag hoppas han vet det. Annars får du veta det nu *hehe* :)
 
Eftersom jag har blivit förkyld nu under morgonen tänker jag inte göra mycket idag.
Hoppas ni har en bra helg! P&K
 
Till top